miniföreläsningar

Du är ansvarig för arbetsmiljön på ditt företag! Men vad innebär det egentligen?

I denna artikel vill jag lyfta fram några punkter som handlar om arbetsmiljö.
Du är ansvarig för arbetsmiljön på företaget, att alla mår bra och att ingen blir mobbad eller särbehandlad. Men vad är egentligen arbetsmiljö? Hur vet man att någon mår bra? Sist och viktigast; hur vet man att ingen känner sig mobbad eller utanför. Det är också din uppgift som arbetsgivare att ge varje anställd det utrymme som behövs för att lösa en uppgift utan att det skapar stress eller andra psykosociala bieffekter.
I detta inlägg tänkte jag svara på frågan om vad arbetsmiljö är, vilka punkter ingår i den nya lagstiftningen om psykosocial arbetsmiljö och hur välbefinnande-forskning och Profecta kan vägleda, stötta och skapa strukturer för att förbättra den psykosociala arbetsmiljön

Vad är arbetsmiljö?
Arbetsmiljö är ett brett begrepp som innefattar både fysiska och psykiska påfrestningar i samband med arbetet. Exempel på delar är:
– Fysiska faktorer så som luft, kemikaler , maskiner, it-system osv
– Psykiska faktorer så som upplevd stress, arbetsmängd och kärnuppgifter
– Sociala faktorer så som personlig utveckling och gemenskap med arbetskamrater

Arbetsmiljö idag är ett helhetskoncept som till stor del är baserad i förståelse för individen. Det en person upplever som bra, kan en annan person uppleva som belastande eller dåligt.

Vilka punkter ingår i den nya lagstiftningen?

På arbetsmiljöverkets hemsida kan du läsa föreskrifterna i sin helhet (https://www.av.se/arbetsmiljoarbete-och-inspektioner/publikationer/foreskrifter/organisatorisk-och-social-arbetsmiljo-afs-20154/). Jag garanterar därmed inte att denna text är uttömmande utan det är ditt ansvar att själv förstå det som står i föreskrifterna.

Med i den nya föreskrifterna finns punkter så som kunskap, mobbning, arbetsbelastning och övertid. Jag tänkte kort gå igenom vart och ett av dessa fyra:

Kunskap: i föreskrifterna sägs det att alla individer ska ha rätt kunskap för att hantera den psykosociala arbetsmiljön, men det står också att den ska användas. Men vad innebär det här egentligen? Vad är rätt kunskap och hur ser vi till att alla använder denna kunskap i verksamheten. Detta är inga lätta frågor, framförallt inte eftersom de flesta inte vet vad som är rätt kunskap.

Vad behöver jag som medarbetare veta för att minska riskerna med den psykosociala arbetsmiljön, eller den fysiska arbetsmiljön?
Vad behöver jag som chef veta?
Vad behöver jag som VD, styrelse veta?

Det här är frågor du måste ställa dig själv, det finns jättemånga bra HR-personer där ute som gör ett fantastiskt jobb, men har dessa individer den rätta kunskapen för att motverka arbetsmiljöbrister? Jag tror att vi behöver jobba mellan gränserna för att lösa detta. Vi behöver ha en helhetssyn med individen i fokus.

Vi vet idag vad som får individer att må som bäst, att prestera som bäst och skapa nöjda kunder. Genom att börja med dessa punkter, och hjärtat i verksamheten (människorna) kan vi skapa strukturer, målsättningar och vinstpotential. MEN VI MÅSTE TÄNKA OM, VI MÅSTE TÄNKA ANNORLUNDA.

Mobbning (eller kränkande särbehandling som det står i föreskrifterna): Vad är mobbning? Vad är särbehandling och när är den kränkande? Inga lätta frågor att besvara och inga lätta frågor att hantera. Här talar vi subjektiva tankar, känslor och reaktioner på individer omkring oss. Det finns ingen mall, det finns inga gränser, det handlar om mig och mitt inre liv. Det där som jag inte visar, inte vågar berätta och som ingen annan vet än rösterna i mitt huvud.

Har du någon gång känt att du inte passar in? Att alla andra skrattar omkring dig och du inte får vara med? Eller får du vara med, fast du inte tar dig platsen i gruppen? Är det mobbning om du inte tar för dig och gör dig själv till en i gänget? Det beror på hur du upplever situationen, om du känner dig utstött, undanputtad och utfryst så är det mobbning. Men om du accepterar att det är så och inte känner dig dålig eller nedstämd så är det inte mobbning. Fint va? Det är om en person tycker det, men inte annars. Förvirrande skulle jag säga.

Men du som chef eller ledare, hur ska du göra med den här informationen. Du måste ju då få veta hur varje enskild individ känner i olika grupper. Och hur många grupper är man inte i under en dag? Det går inte att göra med den standardiserade formulärfrågan ”trivs du på din arbetsplats”, det kan jag lova. För vad räknar individen in i det? Vilka faktorer påverkar mitt svar? Vi behöver prata med varandra, vi behöver lyssna på nyanser av mående, ställa följdfrågor. Men du, om sanningen ska fram så har du ju inte tid med dessa samtal, eller hur? Det är tidskrävande, men inte bara det. Skulle du gå till din chef den tredje dagen på en ny arbetsplats och säga att den där Anders som delar bord med dig han kallade dig en tönt? Skulle inte tro det…

Det handlar om hur vi behandlar varandra, vilken grad av respekt som finns i byggnaden som arbetet ligger i. Vi behöver skapa en positiv arbetsmiljö, där man stöttar, hjälper och lyfter varandra, VARJE DAG, HELA TIDEN. Och hur gör men det då? Jo man går tillbaka till den kunskap som redan finns – vad mår varje individ bra av? Eller vad mår de flesta individer bra av? Vi behöver börja med individen i centrum och sen bygga strukturer runt detta.

Har du måndags möten?
Hur många börjar dessa möten med att fokusera på problem i verksamheten? Bra start på veckan – för vi vill ju känna oss otillräckliga varje vecka, eller?
Min tanke – börja med det som ni har åstadkommit, fokusera sedan på lösningarna till de problem som kvarstår.
Ställ dig upp som mötesledare och säg: Ni har gjort ett fantastiskt jobb, nu tar vi i in i det sista och klarar av det här tillsammans.

Profecta har kunskapen om individen, men utan dig och din kunskap om verksamheten är det meningslöst.

Arbetsbelastning och övertid: I dessa föreskrifter står det att man ska motverka övertid och man ska kontrollera så att arbetsbelastningen är rimlig. Jag kommer prata om dessa parallellt. Återigen faller vi tillbaka på subjektivitet, jag vill illustrera detta med två personer; Krister och Sture.

Krister är nyexaminerad, bor ensam med sin katt och älskar sitt jobb, det är hans enda hobby och alla vänner finns på arbetsplatsen.

Sture å andra sidan har jobbat i snart 15 år och har tre barn, livet utanför jobbet tar upp mycket av hans tid och samtidigt önskade han att han hade mer tid för sin hobby; att snickra.

När vi pratar arbetsbelastning och övertid så kommer dessa individer att reagera olika (och ja det är extrema exempel för att illustrera en poäng).

Krister är personen som vill jobba övertid, han älskar det och vill gärna ha lite extra arbetsuppgifter bara för att det är så roligt. Men vart går gränsen? Ska Krister inte få jobba över även fast det behövs för att vi har regler som hindrar detta? Han mår ju bra av det och skulle kanske må sämre av att gå hem till sin tomma dystra lägenhet.

Om vi då ser det till Stures situation, han vill ju kanske inte ens jobba heltid eftersom större delen av hans liv är utanför jobbet. En extra uppgift kanske är droppen som får det att rinna över, som skapar ett psykiskt illa-mående. Eller så är Sture bra på att omfördela resurser och kan klämma in ännu mera jobb om han får en lång lista med saker som ska göras? Och övertid, den är nog inte så populär då det går ut över både familjen och hans hobby. Där kan det bli sura miner.

Problematiken kommer återigen i subjektiviteten: hur upplever varje individ sin situation? Hur mycket ska vi lägga fokus på saker och ting utan att det går ut över de anställda på ett negativt sätt?

Det kallas balans; även här återkommer vi till kunskap som finns – men har du den och är redo att möta den nya problematiken?

Jag tänker känna mig unik då Profecta är ett av få företag som erbjuder medarbetarcoachning med focus att dina medarbetare ska må bra. Genom forskning med metoder som ökar autonomi kan man förbättra livet på dina medarbetare och skapa en god arbetsmiljö; samtidigt. Det finns många andra där ute, men ifrågasätt vad de egentligen kan – positiv psykologi är kunskapen om vad som får individer, organisationer och samhällen att bli som bäst. All kunskap finns inte där – men det mesta, och i kombination med din erfarenhet kan vi skapa förändringar som varar och som får alla att utvecklas framåt mot en mer välmående värld.